ENGLAND - PART FOUR
(Försökte vid ett tillfälle lära vapendragaren att hantera kameran men det hela slutade med att hon varje gång lyckades fokusera på blommorna bakom mig, vilket resulterade i högst oskarpa bilder på mig själv. Bilden på mig och kameran är dock ett undantag men det kan ju bero på att den fotades med en iPhone 4S.)
Håller ni inte med mig och Linda om att det ser ut som att jag befinner mig i ett annat, varmare land på bilden ovan?
Om det är någon som undrar så är svaret nej, min långklänning var inte det enda plagget jag gick runt i (även fast den var sjukt skön i värmen) men tydligen det enda jag fastnade på bild i.
I och med att vi hade så långt att gå till skolan varje dag fick systemkameran för det mesta stanna hemma. Detta eftersom det var jobbigt att känna att jag behövde vara extremt försiktig med hur jag rörde min tygväska samtidigt som det kändes lite awkward och turistigt att trycka upp en stor systemkamera i nyllet på folk i tid och otid. Det kändes heller inte värt att först gå 4 km till skolan, gå lika långt hem igen för att hämta kameran och sedan gå ned på stan för att fota. Så iPhonen fick duga och ja, bilderna blev ju helt okej ändå ser jag nu såhär i efterhand.
'
Ett par gånger under resans gång besökte vi en pub, som tidigare varit en kyrka, som hette The Vestry. Med gratis WiFi och god mat blev det snabbt vårt stammishak.
Näst sista kvällen i Chichester fick vi för oss att gå ut och sätta oss på en mysig pub och träffa några från klassen. Som den tidsoptimist jag är, var jag och Linda såklart lite sena vilket resulterade i att vi fick halvspringa de 4 km till centrum (därav anledningen till varför hon inte bär sina nyinköpa Jeffrey Campbell).
Väl där hade vi det riktigt trevligt och vi försökte hålla våra konversationer på engelska så långt det gick. Det hela slutade dock med att vi satte oss på en buss som tog oss till havet (har fortfarande ingen aning om vart vi var) och en lagom tråkig nattklubb. Väl där dansade vi till tråkig musik till lite efter tre innan vi beslutade oss för att åka hem.
Då temperaturen sjunkit rejält och jag endast bar min tunna långklänning var Elias min räddare i nöden och lånade mig hans tjockjacka. Kan erkänna att den var riktigt go att ha på sig när jag och Linda startade vår 4 kilometer långa promenad hemåt vid fyratiden. Att kliva upp klockan 7 dagen därpå och hålla en presentation var väl ingen höjdare direkt men det var sjukt värt det. Den kvällen är oförglömlig.
Kommentarer
Trackback