CHARLOTTE - DAY THREE
Idag stod båtåkande på schemat. Vi hämtade bilen på våning 3, aka Deer (lite gulligt att de delat upp garagets våningar i namn på djur) och påbörjade vår relativt korta bilfärd till Lake Norman. Vi gjorde ett stopp på The Fresh Market för att handla lite lunch och fika och oj, vilken underbar butik!
De hade allt ifrån blommor, grönsaker, nybakt bröd, frukt och bär till sushi, färsk pasta, naturgodis och diverse kött- och lunchdiskar. På ett hörn fanns såklart även de lite mer onyttiga sakerna såsom lösviktsgodis, läsk och chips men detta är den nyttigaste och fräschaste butiken jag hittils har, och antagligen kommer att hitta.
Efter att ha inhandlat lunch och fika fortsatte vi vår bilresa. När båten hade blivit sjösatt (här plockas alltså båten upp ur vattnet och förvaras inomhus efter varje båttur) åkte linne och shorts av. Det fanns gott om utrymme att sola på och det fanns både mugghållare och högtalare där jag satt så jag mådde rätt bra kan jag meddela. Att det var superfuktigt och supervamt ute märktes inte medan båten puttrade på men det märktes desto mer när vi stod stilla.
När vi skulle åka ring efter båten var jag övertygad om att det skulle vara kallt att hoppa i vattnet men det var det inte. Det var hela 29 grader och sådär perfekt avsvalkande utan att bli för kallt. Åh! Varför är det inte så varmt i Sveriges sjöar?
Till lucnh satt jag och plockade kylskåpskalla grilled chicken strips och det var ett rätt bra val i värmen kan jag tala om. Lagom kallt och lagom mättade. Avslutade med jordgubbar och en cinnamon chip muffin (helt seriöst den godaste muffins jag någonsin ätit ever) sittandes i ringen vi åkte på. Livet alltså ♥
Efter att ha spenderat större delen av dagen ute på sjön begav vi oss på eftermiddagen hemåt igen då det var dags att svida om till lite finare kläder i och med att vi var bjudna på BBQ senare på kvällen. Väl hemma upptäckte jag att jag, trots solfaktor 30 på kroppen och 50 i ansiktet, hade lyckats bränna mig rätt rejält. Himla surt och onödigt. Jag som alltid är så noggran att smörja in mig.
Kvällen spenderades i det här huset som låg i ett typiskt amerikanskt villaområde. Det var hur fint och ombonat som helst och det var riktigt häftigt att få chansen att se insidan på ett äkta amerikanskt hem med allt vad det innebär. Tog dock tyvärr inga kort under kvällen men när vi kom dit fick vi en sån där röd ölmugg att dricka ur och vi presenterades för alla möjliga människor.
Att mamman i huset frågade om jag var gravid när jag tackade nej till öl och sprit säger en del om mentaliteten här, haha. Senare under kvällen bjöds vi på både pizza och grillspett och kvällen avslutades med att jag lärde en gullig dam säga "skål", "tack", "livet är gott", "hej då" och "nöjet är på min sida" (eller ja, den sista frasen gick inte nå vidare bra måste jag erkänna. Den var alldeles för lång, haha).
CHARLOTTE - DAY TWO
Efter att ha kollat in poolen, gymmet och sällskapsrummet gick vi ner till American Roadside som ligger alldeles bredvid lägenheten och åt lunch. Eller ja, jag åt inte där. Jag hade min doggy bag från Vapiano som vi åt på kvällen innan. Men hur coolt är inte det här stället? Så amerikanskt det kan bli typ.
Efter lunchen gick grabbarna ner för att spela biljard i sällskapsrummet medan jag satte mig i en soffa på uteplatsen. Satt dock inte där länge för solen stekte på så mycket att det gjorde ont. Till och med för mig, som älskar solen och värmen, blev det alldeles för olidligt. Då är det rätt varmt alltså.
Flydde in till grabbarna och letade på sällskapsrummets kaffehörna. Såg, till min stora lycka, att det fanns kaffemuggar från Starbucks och även fast jag inte dricker kaffe, te eller choklad kände jag att jag bara var tvungen att ta en mugg. Så jag tog en. Tom och allt. Låtsas kan man ju alltid göra.
På eftermiddagen satte vi oss i bilen och körde till ett mall i Southpark. Tog en Ceasarsallad på California Pizza Kitchen och herre min jäkla skapare vad god den var! Slår lätt alla sallader jag någonsin ätit! Efter middagen smet jag in på Victoria's Secret i över en timme och shoppade mig lycklig. Inte så vidare uppskattat av mitt sällskap måste jag säga men det var så värt det! Kom hem med hur mycket fint som helst.
Trivs ju rätt bra om jag säger så
Som ni ser så har vi en rätt härlig utsikt från balkongen. Älskar att sitta där ute och bara titta mig omkring. Att hösten snart knackar på dörren är svårt att greppa när det är jättefuktigt och minst 30 grader varmt ute varje dag. Inte mig emot dock, älskar verkligen värmen och njuter så fort jag befinner mig utomhus.
Något annat jag älskar är lägenheten vi bor i. Den är helt fantastisk! Ska försöka fota och visa er någon dag.
Om det ändå fanns liknande koncept hemma i Sverige... Vi har pool med tillhörande soldäck, sällskapsrum med diverse soffor, tv-apparater och datorer och en egen filmsalong man kan hyra och se på film i.
Utöver det har vi även en stor uteplats med flera soffgrupper och tillhörande eldstad, en stor fin lobby där man kan träffas och sitta och vänta in kompisar och sist men inte minst har vi även ett gym med både maskiner och fria vikter som vi får bruka hur mycket vi vill. Här kan man då inte skylla på att man inte orkar ta sig till gymmet. En knapptryckning i hissen och man är där på nolltid. Att det skulle vara tråkigt att träna kan man inte heller ursäkta sig med för varje maskin har en egen TV man kan titta på medan man tränar. Hur grymt är inte det? Se på TV samtidigt som man tränar!? WIN WIN SITUATION!
CHARLOTTE - DAY ONE
Efter att ha laddat upp inför resan med både bio och fika på stan ställde jag väckarklockan på 04:00. Det var en trött men taggad tjej med endast fyra timmars sömn i bagaget som vaknade och satte sig i bilen som skulle gå till Arlanda kan jag lova. Njöt av att det var mörkt när vi började åka för jag menar, hur mysigt är det inte att åka bil i mörker?! Piggnade i när vi bjöds på en otroligt vacker soluppgång som jag försökte fota som en galning.
Tack vare lite trafik och roligt sällskap gick bilresan till Arlanda smärtfritt och vi anlände till Terminal 5 strax efter klockan 7. När vi lastat ur min enormt stora resväska (med min enormt snygga namntag på) som tog upp mer än halva bagageutrymmet gick vi in för att checka in.
Efter att ha kommit på hur man skannar passen, lämnat in väskan och gått igenom säkerhetskontrollen strosade vi lite bland alla butiker. Jag köpte en extra stor Marabou Daim att ha på flyget och sprang in en snabbis på Victoria's Secret för att kolla utbudet. Förfärades över de extrema överpriserna och gick snabbt ut igen. Därefter gick vi till ett Cafe och åt frulle. Jag drack MER och åt en toast med ägg och bacon för 70 kronor som inte alls var särskilt god.
Boardade planet runt halv 11. Fick tyvärr ingen fönsterplats på flyget den här gpngen men jag var rätt nöjd ändå. Satt ihopkurad under min filt och åt Marabou medan jag kollade på Safe Haven. Nickade även till en stund innan det var dags för lunch. Fick en jättegod rätt bestående av kyckling och mos som jag åt med mycket god aptit.
Läste senaste numret av Veckans NU! och följde vår resväg mot Chicago. Fick oturligt nog en jättedålig TV som hackade och hade sig så efter att ha sett Safe Haven kunde jag inte se en ny film utan att få psykbryt på alla störningar. Sov en stund till och provade sedan att sätta igång TVn igen och då kunde jag plötsligt se Inception utan några större störningar. Fick in en helt okej Wrap som jag åt upp innan vi landade på Chicagos flygplats.
Blev stoppad i tullen efter landning och var tvungen att svara på diverse frågor medan säkerhetsgubbarna gick igenom mina väskor. Var längesen jag hade en sån hög puls kan jag tala om, haha. Lite komiskt var det dock när en av gubbarna hittade min skvallerblaska och utbrast "Ugh, come on! Justin Bieber is everywhere! He's making such a fool of himself". När jag hade fått tillåtelse att gå vidare var det dags att boarda världens minsta flygplan. Hade tur och fick sitta vid fönstret den här gången och jag fotade, i vanlig ordning, som en galning.
Fick världens lock för öronen när vi skulle landa och tappade hörseln och hade superont. Släppte inte när vi väl landat så det var en väldigt döv Bella som hämtade väskan och mötte upp vår skjuts. Gick ut och möttes av en vägg av värme och jag vill minnas att det var runt 35-38 grader. Helt underbart för en värmeälskare som mig!
Efter att vi blivit skjutsade till världens finaste lägenhet, plockat ur bilen, packat upp och fräschat till oss gick vi ned till Vapiano. Det var jättehäftigt för när man gick in fick varje person i sällskapet ett litet kort som man skulle dra varje gång man gick och beställde något vid disken. När man sedan ätit upp fick man ta med sig sitt kort, skanna det i kassan och betala för måltiden. Hur smart som helst ju! Jag åt världens godaste pasta carbonara med tillhörande side ceasar och var allmänt lycklig över att äntligen vara i USA.
När vi kom tillbaka till lägenheten gick jag ut på balkongen och njöt av både värmen och utsikten. Hade rätt bra utsikt från tolfte våningen om jag säger så och det var helt fantastikt att kunna sitta ute klockan 22 och nästan svettas för att det var så varmt.
Gårdagens magiska ljus
Hur som helst blev jag väldigt fotosugen när jag såg gårkvällens magiska ljus och jag bestämde mig därför för att gå ut och damma av kameran. Resultatet ser ni ovan och jag måste nog säga att bilderna jag tog igår är bland dom bästa jag någonsin tagit. Om jag ändå kunde fått ha kvar det där ljuset och hunnit fotat mer...
Seven days
Och så var det bara 7 dagar kvar tills jag sätter mig på planet som ska ta mig till Charlotte. Ska bo i en lägenhet som har pool och gym, åka båt, besöka Victoria's Secret, gå runt på Walmart, eventuellt gå på nöjesfältet Carowinds, besöka flera malls, gå på bio, äta på Five Guys osv. Är så himla förväntansfull och jag skulle helst av allt vilja packa väskan nu och sticka imorgon.
Som ni ser på bilden ovan ser vädret väldigt lovande ut och jag har då ingenting emot två veckor med en temperatur på omkring 30 grader. Det har ju blivit höst över en natt här hemma i Sverige.
ENGLAND - PART SIX
Det kändes konstigt att sätta sig på bussen som skulle ta oss till Heathrow, jag menar, var äventyret redan slut? Fick tyävrr ingen fönsterplats på planet den här gången (snodde bilden av vapendragaren) men det gjorde inte så mycket i och med att jag var såpass trött. Eller jo, det gjorde i och för sig att flygresan kändes väldigt långdragen så efter att ha varit i luften i vad som kändes som en evighet, var det skönt att äntligen få landa på Arlanda.
I väntan på tåget som skulle ta oss till Falun lyckades jag stilla min hunger med en Mcflurry Magnum Classic. Ska inte ens försöka beskriva hur gott det var med en kall glass efter en hel dag på resande fot. Oh my Lord, säger jag bara. Efter att ha blivit varmt välkomnad på tågstationen bar det hemåt och trots att det kändes väldigt skönt att vara hemma igen kändes det en aning deprimerande att titta ut och se brun sörja till gräs och kala träd istället för det vår/sommarväder vi hade i England. Mina smaklökar sa dock HALLELUJAH när jag tröstades och välkomnades med lite extra god mat och jordgubbar till efterrätt.
ENGLAND - PART FIVE
Tidigt på lördagsmorgonen under vår första vecka satte vi oss på tåget som skulle ta oss till London. Vädret visade sig från sin bästa sida och förväntningarna på vår lilla trip och London blev större och större ju närmare London vi kom.
Efter att ha somnat på tåget och blivit smygfotad i en högst osmickrande pose var jag glad över att äntligen ha anlänt till storstaden. Efter att ha letat på en karta lyckades vi ta oss från Victoria Station till Oxford Street.
Som ni ser var vädret och temperaturen helt fantastiskt och efter att ha gått upp och ned för Oxford var vi lagom fikasugna så vi styrde kosan mot Starbuck och smet in där för att sno deras WiFi och äta en äcklig och alldeles för dyr muffins.
Efter en någorlunda uppiggande fika knatade vi till Disney och där gick vi omkring och önskade att vi var barn igen samtidigt som vi fulfotade varandra bredvid diverse Disney-statyer.
Därefter tvingade jag in mitt sällskap på Victoria's Secret. Som jag älskar denna kedja. Jag kunde liksom inte titta mig mätt. Tjejig och lyxig butik + urfina underkläder till ett bra pris = bra kombination = glad tjej. Tyvärr spenderade jag alldeles för lite tid här inne eftersom mitt sällskap inte tyckte att butiken var lika fantastisk som jag tyckte att den var.
Häftigaste trappan ever. Hade lätt kunnat jobba på VS.
Efter att ha gått och sprungit upp och ned för hela Oxford Street tre-fyra gånger i Converse och samtidigt haft en sjukt tung väska på axeln (var ju tvungen att kånka runt på alla övernattningssaker i och med att vi bodde på ett hostel utan förvaringsmöjlighet) var mina fötter helt döda framåt kvällen. Har nog aldrig haft så ont någonsin. Helt seriöst. Om jag hade tvingats gå ett par hundra meter till hade jag med största sannolikhet börjat gråta där och då, mitt på Oxford Street bland alla människor.
Efter att jag och Linda hade gett upp shoppingen och tagit en taxi till vårt hostel funderade jag på att dissa dom andra och deras utgångsplaner på grund av smärtan. Men allt eftersom klockan gick grusades de seriösare planerna i alla fall och det hela slutade med att vi gick 100 meter till närmaste pub för att sitta där och glo in i väggen i en timme. Eller ja, jag gick inte. I alla fall inte större delen av vägen. När Andreas skämtsamt frågade om han skulle bära mig på ryggen eftersom jag hade så ont var jag inte sen att tacka ja, inte Linnea heller. Och ni ser ju hur det slutade. Vet dock inte om det var så mycket bättre än att gå, blev ju rätt sönderklämd mot Linneas ben som befann sig bakom min kropp.
Efter att ha ätit McD (ofrivilligt) till både lunch och middag på lördagen av olika anledningar var det härligt att äta något annat till lunch på söndagen. Vi satte oss på en kinesisk lunchrestaurang och hann precis få in våra lådor med mat i (haha, var ju hur coolt som helst att äntligen få äta ur en låda ala Hollywoodfilmer) när Linnea lyckades spilla ut både läsk och mat över hela bordet och golvet. Oturligt nog befann sig Lindas iPhone på bordet när detta inträffade men den överlevde mirakulöst nog ett kolsyrebad utan dess like.
Lagom trötta och ömma i både fötter och axlar satte vi oss på söndagseftermiddagen på tåget som skulle ta oss tillbaka till Chichester. Det kändes vemodigt att lämna London efter att ha spenderat alldeles för lite tid där men verkligenheten kallade tyvärr på oss. Linda somnade i Andreas famn och jag satt och hade allmänt roligt åt resans "kärlekspar" medan de smygfotades. Trots att jag inte hade fått med mig lika mycket i shoppingväg som jag hade hoppats på kände jag mig ändå rätt nöjd.
Och ännu mer nöjd blev jag när vi blev bortskämda med den här vackra solnedgången.
ENGLAND - PART FOUR
(Försökte vid ett tillfälle lära vapendragaren att hantera kameran men det hela slutade med att hon varje gång lyckades fokusera på blommorna bakom mig, vilket resulterade i högst oskarpa bilder på mig själv. Bilden på mig och kameran är dock ett undantag men det kan ju bero på att den fotades med en iPhone 4S.)
Håller ni inte med mig och Linda om att det ser ut som att jag befinner mig i ett annat, varmare land på bilden ovan?
Om det är någon som undrar så är svaret nej, min långklänning var inte det enda plagget jag gick runt i (även fast den var sjukt skön i värmen) men tydligen det enda jag fastnade på bild i.
I och med att vi hade så långt att gå till skolan varje dag fick systemkameran för det mesta stanna hemma. Detta eftersom det var jobbigt att känna att jag behövde vara extremt försiktig med hur jag rörde min tygväska samtidigt som det kändes lite awkward och turistigt att trycka upp en stor systemkamera i nyllet på folk i tid och otid. Det kändes heller inte värt att först gå 4 km till skolan, gå lika långt hem igen för att hämta kameran och sedan gå ned på stan för att fota. Så iPhonen fick duga och ja, bilderna blev ju helt okej ändå ser jag nu såhär i efterhand.
'
Ett par gånger under resans gång besökte vi en pub, som tidigare varit en kyrka, som hette The Vestry. Med gratis WiFi och god mat blev det snabbt vårt stammishak.
Näst sista kvällen i Chichester fick vi för oss att gå ut och sätta oss på en mysig pub och träffa några från klassen. Som den tidsoptimist jag är, var jag och Linda såklart lite sena vilket resulterade i att vi fick halvspringa de 4 km till centrum (därav anledningen till varför hon inte bär sina nyinköpa Jeffrey Campbell).
Väl där hade vi det riktigt trevligt och vi försökte hålla våra konversationer på engelska så långt det gick. Det hela slutade dock med att vi satte oss på en buss som tog oss till havet (har fortfarande ingen aning om vart vi var) och en lagom tråkig nattklubb. Väl där dansade vi till tråkig musik till lite efter tre innan vi beslutade oss för att åka hem.
Då temperaturen sjunkit rejält och jag endast bar min tunna långklänning var Elias min räddare i nöden och lånade mig hans tjockjacka. Kan erkänna att den var riktigt go att ha på sig när jag och Linda startade vår 4 kilometer långa promenad hemåt vid fyratiden. Att kliva upp klockan 7 dagen därpå och hålla en presentation var väl ingen höjdare direkt men det var sjukt värt det. Den kvällen är oförglömlig.
ENGLAND - PART THREE
Vad som hände under dagarna som passerade fram tills dess att vi skulle kliva på tåget som skulle ta oss till London finns det inte så mycket att berätta om. De gick liksom in i varandra.
Jag vaknade till fuktiga kläder varje morgon, kunde enbart duscha i den sjukt äckliga duschen varannan dag eftersom handduken aldrig blev riktigt torr, jag och Linda gick 4 km till skolan (ofta i ett alldeles för raskt tempo eftersom jag alltid var lite sen), vi försökte hänga med på engelskalektionerna som var sjukt mycket svårare än hemma i Sverige (snacka om att vi fick kämpa hårt för att verka lika smarta som resten av klassen), vi åt fet mat till lunch som, för min del, nästan alltid avslutades med en stor chokladmuffins, vi gick på stan (ytterst litet utbud, vet inte hur många gånger vi var inne i samma butik och vred och vände på samma klädesplagg) i ett par timmar för att sedan gå 4 km hem och invänta middagen där Linda alltid fick något hemlagat följt av typ jordgubbar och glass medan jag fick halvfabrikat och frusen cheesecake. Lyxigt värre och inte alls orättvist.
Nåväl. Kom under resans gång fram till att Chichester är en väldigt vacker stad även fast jag egentligen föredrar de lite modernare varianterna.
Kan ju i och för sig delvis bero på att jag fick uppleva Chichester, och ja England överlag i ett mycket vackert och varmt väder. Vi hade inte en enda dag med dåligt väder (förutom 10 minuters regn EN dag) och i och med detta funderade vi ibland på om vi hamnat någon annan stans än i just England eftersom vädret inte är känt för att vara det bästa.
Chichesters befolkning bestod dock mest av gamla söta gubbar och tanter (typ hålla-handen-paret ovan) och typ kvinnor och män i medelåldern. Vi hade med andra ord rätt svårt att hitta, jag citerar Linda, hunks som var värda att vila ögonen på när livet kändes tungt. Med varning för att låta väldigt ytlig och ytterst taskig kan jag erkänna att jag nu förstår varför folk säger att britter överlag är ganska fula. De snyggaste tjejerna och killarna såg vi i London och jag antar att minst hälften av dom var turister.
ENGLAND - PART TWO
Efter att ha gått ut från Heathrow och upptäckt att våren hade kommit till England, satt vi och planerade de kommande dagarna på bussen som skulle ta oss till Chichester. Förundrade över det extremt gröna gräset, den varma temperaturen (alltså det var ju rena himmelriket att kliva ut från flygplasten, om än lite väl varmt med en rätt tjock höst/vårjacka) och det faktum att bilarna körde på fel sida av vägen, anlände vi något trötta till Chichester College där vi skulle slussas vidare till våra värdfamiljer.
Efter att ha packat in min extremt stora resväska (som jag knappt orkade bära) i min hostmoms lilla Toyota Aygo körde vi hem till huset som skulle vara mitt nya hem de kommande två veckorna. Min positiva anda försvann i samma sekund som jag insåg hur svinigt jag skulle bo och att jag skulle få lov att äta enbart mjölk och flingor till frukost de kommande 13 dagarna. Så lagom besviken över huset jag skulle bo i, trött efter en hel dag på resande fot och utan att ha fått någon längre kontakt med min vapendragare Linda, gick jag och la mig med kläder och dubbla täcken i ett svinkallt rum vars hörn var fulla av spindelnät.
Självklart skulle jag och Linda vara två av dom som hamnade längst bort från college och därmed var dömda till att promenera 4-5 kilometer till skolan varje dag. Turligt nog hade vi en väldigt vacker väg till skolan så det var faktiskt inte så hemsk som vi först trodde att det skulle vara. Ja, förutom det faktum att jag knatade runt i Converse (hallå ont i fötterna!) och in i det sista undvek att gå i mina fula springskor (har alldeles för stora fötter för att det ska se normalt ut). Bortsett från att njuta av den milda temperaturen och andas in doften av nyklippt gräs intalade vi oss även att det bara var bra att vi var tvugna att röra på oss så mycket med tanke på all fet mat vi skulle få lov att trycka i oss.
Småsur över att jag frusit hela natten, vaknat upp till fuktiga kläder och duschat i en väldigt äcklig dusch anlände jag och Linda, något trötta i ben och fötter, till College där vi skulle spendera vår dag. I väntan på de andra ägnade vi oss åt att fotografera miljön och varandra.
För att vi skulle få en chans att bli lite mer bekanta med staden vi skulle bo i de närmsta veckorna, fick vi första dagen i skolan gå ut på en guidad promenad. Denna förevigades självklart med ett par miljöbilder.
Som ni kanske förstår så gick det ingen större nöd på mig att promenera hem i det här fina vädret och i den här vackra miljön.
Ps. Älskar att de har skyltar som varnar för gamla människor Ds.
ENGLAND - PART ONE
Tänkte att jag kunde slänga upp några bildbomber från England nu när jag äntligen har samlat ihop
och redigerat klart alla bilder.
Så några dagar, veckor och månader försenat, här har ni en del av min två veckor långa resa till Chichester, England!
Efter att ha laddat upp inför resan med bio och inköp av en större väska som skulle fungera som handbagage på flyget (rosa med leopardtyg, hur läcker!?) satte jag mig på tåget som skulle ta mig till Arlanda.
Slog ihjäl lite dötid med att läsa skvaller och ta extremt fula självporträtt med appen Mirrors.
Eftersom vi inte visste hur god maten skulle vara på flyget eller vad vi skulle få till middag när vi anlänt till Chichester laddade vi upp med ett hederligt mål på donken.
Lagom virriga och trötta efter att ha gått till gaten längst bort på Arlanda, gick vi förbi säkerhetskontrollen och in på tax-freeområdet i hopp om att kunna slå ihjäl tid med lite shopping. Det skulle vi inte ha gjort. Vi bjöds på världens tråkigaste utbud och satt i princip och stirrade rakt in i väggen i över en timme.
Lyckades sno till mig en fönsterplats på planet (hallå, förstå gången man flyger ska man väl ändå få sitta vid fönstret!?) och blev, som ni ser, väldigt väldigt glad. Vill minnas att jag, i stort sett under hela resan, satt med näsan tryckt mot fönstret och utbrast "oh wow!", "hur coolt är inte det här!?!" och "WOHO, luftgropar!! MERA MERA!". Lagom irriterande för mina medpassagerare. Resans skönaste var dock när världens sötaste grabb på en sisådär 3 år på raden framför mig utbrast att vi inte alls kommit till England utan till ett helt annat land (minns tyvärr inte vilket land han sa, men urgulligt var det!).
När jag inte tryckte näsan mot fönstret och njöt av utsikten passade jag på att ta typiska fönsterbilder. Vi fick världens äckligaste wraps på flyget dit och jag vågade bara be om ett glas vatten så jag var rätt glad över att jag fått i mig något innan.
Efter att vi krånglat oss igenom säkerhetskontrollen och fått vårt bagage sprang jag och köpte mig en Fanta. Där och då, med en brinnande törst, kändes det som att det var dom bäst spenderade pengarna på länge, om inte någonsin. Det slutade dock med att jag endast drack halva flaskan och lät det som var kvar stå orört på mitt rum i två veckor. Det var den fantan och dom pengarna det.
Stay tuned for part two!
Det är dags att ge sig av, genom luft och över hav
Om f j o r t o n dagar sticker jag till USA i två veckor. Helt jävla sjukt!
USA, here i come!
They say time flies when you're having fun
Jaha ja. Nästan två månader har gått sedan jag sist klottrade ned några ord här. Det är rätt lång tid alltså. Typ 2/3 av sommaren. Nåväl. Tankar på att uppdatera här har funnits, men varken orken eller tiden har infunnit sig så jag har helt enkelt lämnat det åt sidan.
Tankarna på att lägga ned finns även dom men jag ska ge det här ett sista försök innan jag sätter punkt. Mycket har hänt under dessa två månader och jag har därför en hel del att dela med mig av men först ska den här fredagskvällen avslutas med nybakta muffins och några avsnitt av Pretty Little Liars.