ENGLAND - PART ONE
Tänkte att jag kunde slänga upp några bildbomber från England nu när jag äntligen har samlat ihop
och redigerat klart alla bilder.
Så några dagar, veckor och månader försenat, här har ni en del av min två veckor långa resa till Chichester, England!
Efter att ha laddat upp inför resan med bio och inköp av en större väska som skulle fungera som handbagage på flyget (rosa med leopardtyg, hur läcker!?) satte jag mig på tåget som skulle ta mig till Arlanda.
Slog ihjäl lite dötid med att läsa skvaller och ta extremt fula självporträtt med appen Mirrors.
Eftersom vi inte visste hur god maten skulle vara på flyget eller vad vi skulle få till middag när vi anlänt till Chichester laddade vi upp med ett hederligt mål på donken.
Lagom virriga och trötta efter att ha gått till gaten längst bort på Arlanda, gick vi förbi säkerhetskontrollen och in på tax-freeområdet i hopp om att kunna slå ihjäl tid med lite shopping. Det skulle vi inte ha gjort. Vi bjöds på världens tråkigaste utbud och satt i princip och stirrade rakt in i väggen i över en timme.
Lyckades sno till mig en fönsterplats på planet (hallå, förstå gången man flyger ska man väl ändå få sitta vid fönstret!?) och blev, som ni ser, väldigt väldigt glad. Vill minnas att jag, i stort sett under hela resan, satt med näsan tryckt mot fönstret och utbrast "oh wow!", "hur coolt är inte det här!?!" och "WOHO, luftgropar!! MERA MERA!". Lagom irriterande för mina medpassagerare. Resans skönaste var dock när världens sötaste grabb på en sisådär 3 år på raden framför mig utbrast att vi inte alls kommit till England utan till ett helt annat land (minns tyvärr inte vilket land han sa, men urgulligt var det!).
När jag inte tryckte näsan mot fönstret och njöt av utsikten passade jag på att ta typiska fönsterbilder. Vi fick världens äckligaste wraps på flyget dit och jag vågade bara be om ett glas vatten så jag var rätt glad över att jag fått i mig något innan.
Efter att vi krånglat oss igenom säkerhetskontrollen och fått vårt bagage sprang jag och köpte mig en Fanta. Där och då, med en brinnande törst, kändes det som att det var dom bäst spenderade pengarna på länge, om inte någonsin. Det slutade dock med att jag endast drack halva flaskan och lät det som var kvar stå orört på mitt rum i två veckor. Det var den fantan och dom pengarna det.
Stay tuned for part two!
Kommentarer
Trackback